På vilka sätt har arkeologin bevisat Bibelns trovärdighet?

Se den här sidan på andra språk »

Under år som gått har det förekommit mycket kritik mot Bibeln angående dess historiska trovärdighet. Denna kritik är vanligtvis baserad på att det saknas utombibliska vittnesbörd som konfirmerar vad som är skrivet. Eftersom bibeln är en religiös bok, så är det många vetenskapsmän som intar den positionen att den inte går att lita på förrän det finns vägande bevis utanför Bibelns vittnesbörd. Med andra ord så säger man att Bibeln är skyldig tills den bevisats oskyldig, och frånvaro av bevis utifrån gör att vi måste tvivla på den bibliska berättelsen.

Detta sätt att tänka är helt annorlunda jämfört med hur man behandlar andra antika dokument, som många av dem också har religiösa element. De räknas som trovärdiga, ända tills något visat på motsatsen. Även om det inte är möjligt att verifiera varje händelse i Bibeln så har de arkeologiska upptäckterna sedan mitten på 1800-talet visat på trovärdigheten och riktigheten i den bibliska beskrivningen.

Här följer några exempel.

Lertavla från Ebla

Upptäckten av Ebla i norra Syren på 1970-talet har visat att det som Bibeln skriver om patriarkerna är möjligt att styrka. Dokument som har skrivits på lertavlor från omkring år 2300 före Kristus visar hur personnamn och platsangivelser i patriarkernas berättelser är genuina. Namnet “Kanaan” användes i Ebla, ett namn som kritikerna en gång påstod inte var i bruk så tidigt och som alltså felaktigt skulle funnits med i de första kapitlen i Bibeln. Ordet “tehom” (“djupet”) i Första Moseboken sa man var ett sent ord som visade att skapelseberättelsen var en efterkonstruktion. “Tehom” var en del av ordförrådet i Ebla och användes alltså ungefär 800 år före Mose tid. Antika seder som beskrivs under patriarktiden har också funnits beskrivna på lertavlor från Nuzi och Mari.
En av portarna till det antika Hattusa, huvudstaden i hettiternas rike

För inte så länge sedan trodde man att hettiterna var en biblisk legend. Ända tills man fann deras huvudstad och berättelser nedgrävda vid Bogazkoy i Turkiet. Många har trott att de bibliska referenserna till Salomos rikedom varit överdriven. Upptäckta inskriptioner har visat att välstånd i antiken var koncentererad till kungadömet och att Salomos rikedom var helt och hållet möjligt. Det hävdades att den assyriske kungen Sargon som omnäms i Jesaja 20:1 inte funnits eftersom man inte hittat namnet i någon annan källa. Så hittade man Sargons palats i Khorsabad, Irak. Händelsen som beskrivs i Jesaja 20, erövrandet av Ashdod, var inristad på palatsets väggar. Vad mer är, fragment från en sten som berättade om händelsen har hittats i själva Ashdod.
Sargonpalatset i Khorsabad, Irak

En annan kung som man betvivlat är Belsassar, kungen i Babylon som omnäms i Daniel 5. Den siste kungen som den sekulära historien vet av när det gäller Babylon är nämligen Nabonidus. Man har hittat inskriptioner som visar att Belsassar var son till Nabonidus och fungerade som medregent i Babylon. Det betyder att Belsassar kunde erbjuda Daniel platsen som rikets tredje person (Dan. 5.16) när han uttydde handskriften på väggen. Här kan vi se den karaktär av ”ögonvittneskildring” som den bibliska berättelsen ofta visar sig ha i relation till de arkeologiska fynd som görs.

Författare: Bryant Wood från Associates for Biblical Research

Utforska fler upptäckter inom bibelarkeologi